Betong i Ensta – konstruktioner som ska hålla vatten ute
Betong är inte vattentät av sig själv. Den är porös, och vatten under tryck tar sig igenom om ingenting hindrar det. En källarvägg eller en konstruktion under grundvattenytan behöver därför något mer än bara betong.
Det finns två principiella vägar. Den ena är att göra betongen själv så tät att den fungerar som vattenspärr, vilket kräver ett anpassat recept, ordentlig tjocklek och framför allt ett utförande utan svaga punkter. Den andra är att lägga en yttre tätning.
Oavsett väg är det aldrig betongytan som läcker. Det är fogarna, genomföringarna och sprickorna. En vägg som gjutits i två omgångar har en gjutfog, och den fogen är den punkt där vatten tar sig in om den inte tätats.
Vi går därför igenom var fogarna kommer ligga innan gjutningen planeras, för antalet gjutfogar är något man kan påverka genom att planera gjutetapperna annorlunda.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Bedömning av vattentryck och grundvattennivå
- Val av princip: tät betong eller yttre tätskikt
- Planering av gjutetapper så att antalet gjutfogar minimeras
- Fogband eller motsvarande tätning i varje gjutfog
- Tätning kring samtliga genomföringar
- Betongrecept och tjocklek anpassade till uppgiften
- Utförande med extra noggrann vibrering vid armering och fogar
Så går det till
Vattnet bedöms
Var står grundvattnet och hur mycket tryck kan konstruktionen få? Det avgör vilken princip som krävs.
Princip väljs
Tät betong eller yttre tätskikt, eller båda. Vi förklarar vad valet innebär för utförande och för framtida underhåll.
Gjutetapper planeras
Varje gjutfog är en potentiell läckpunkt. Färre och bättre placerade fogar är en billig förbättring som beslutas i planeringen.
Fogar och genomföringar tätas
Fogband läggs i gjutfogarna och genomföringar tätas. Det är där vatten kommer in, inte genom betongytan.
Gjutning med noggrann vibrering
Hålrum vid armering blir vattenvägar. Vibreringen är därför viktigare här än i någon annan konstruktion.
Betongarbeten Ensta i hela Täby
Genomföringarna är den vanligaste läckpunkten, och de är också den enklaste att göra rätt. Varje rör och varje kabel som går genom en vattentät vägg skapar en gräns mellan två material som rör sig olika mycket, och den gränsen måste tätas med något som är avsett för det – inte med bruk och inte med fogmassa. Det finns färdiga lösningar för ändamålet och de kostar lite i förhållande till vad ett läckage kostar. Det andra är gjutfogarna. En vägg som gjuts i en omgång har inga; en som gjuts i två har en, och den ligger horisontellt där den första gjutningen slutade. Vatten som står mot väggen hittar den fogen. Ett fogband som gjuts in i fogen löser det, men det kräver att man vet var fogen kommer ligga innan gjutningen börjar – och det är därför gjutetapperna ska planeras och inte bara bli. Det tredje är vibreringen. Ett hålrum bakom ett armeringsjärn är en färdig vattenväg genom väggen, och i en vattentät konstruktion är det den enskilt vanligaste orsaken till punktläckage. Det momentet tar tid, det syns inte efteråt, och det ska inte prutas bort.